Landhöjningen

När inlandsisen dragit sig tillbaka från Sverige för ca 9-10 000 år sedan låg stora delar av landet, däribland delar av Västmanland, under havsytan. Det berodde på att jordskorpan tryckts ner minst 800 m i förhållande till nuläget av tyngden från det ca 3 km höga istäcket. Mest trycktes marken ner i de områden där isen var som tjockast och tyngst. För den Skandinaviska isen låg dessa delar någonstans i Bottenhavet. Från det att isen började dra sig tillbaka och fram till idag har sen jordskorpan strävat efter att återta sitt ursprungliga läge och därmed sakta höjt sig igen. I större delen av landet pågår denna landhöjning fortfarande. I början gick det snabbt, kanske som mest 11-14 m per århundrade. Idag varierar landhöjningen mellan -0,05 och 0,85 m per århundrade. Störst är den runt Umeå och i Skåne sjunker marken med 0,5 mm per år på grund av att landet tippar då norra Sverige höjer sig.

På kartan till vänster markerar blåa områden de delar av Sverige som någon gång efter senaste istiden legat under havsytan. På många ställen kan man se gränsen för den högsta kustlinjen (hk), det vill säga den högsta nivå som vattnet nått upp till i terrängen.

Landets allra högsta kustlinje hittar vi i området runt Skuleberget i Ångermanland. Här har landskapet höjt sig 286 m sedan tyngden från isen försvann. Troligtvis var det alltså här som isen var som tjockast. Detta är inte bara Sveriges utan en av världens högsta kustlinjer. Innan all is försvunnit från området hade jordskorpan redan hunnit höja sig 500 m och sedan har den alltså höjts ytterligare 286 m fram till idag. Nu är landhöjningen här ca 8 mm/år.

På Sveriges Geologiska Undersöknings (SGU) hemsida finns en liten film som visar hur inlandsisen drog sig tillbaka och hur Sverige höjer sig ur havet.

Film

Hemsidan är framtagen inom ett projekt där statliga bidrag till lokala och kommunala naturvårdsprojekt är medfinansiär för genomförandet.