Fossila klapperstensfält
- och andra spår efter havsytans nivå

Klapperstenar hittar vi vid många nutida stränder. Det är svallsediment som består av stenar och mindre block, vanligtvis väl slipade med avrundade kanter. Sedimenten är ofta lite tillplattade istället för runda eftersom de förs upp och ner av vågorna i strandens svallzon. Namnet klapper kommer från det klapprande ljud som uppstår när stenarna slår mot varandra då de översköljs av vågorna.

På vissa platser kan man hitta fossila klapperstensfält, eller stentorg som de också kallas. Det är gamla stränder som genom landhöjningen höjts högt över nuvarande havsnivå. Ett exempel på ett sådant är Jättens grav beläget fyra kilometer sydväst om norra Landsberget. Det ligger idag 180 m ö h. När det bildades för ca 9000 år sedan utgjorde den högre terrängen runt stentorget en ö i det hav som täckte landskapet. Öns stränder var fritt exponerade för vågornas eroderande verkan, framförallt från öster.

När havet befinner sig på samma nivå en längre tid bearbetas stränderna mycket och klapperstensfält som Jättens grav kan bildas. Här har vågorna sköljt bort allt fint material och bara lämnat grova stenar och block kvar. På stentorgen har de grova sedimenten ofta flera meters mäktighet. Hålrummen mellan stenarna gör att regnvattnet rinner rakt igenom. Frön spolas ner men nästan ingen växtlighet kommer upp i brist på fuktighet och ljus. Därför är dessa stenfält obevuxna och i stort sett bevarade i sitt ursprungliga skick och ligger där som något felplacerade stränder.

Andra exempel på landmärken efter forntida strandlinjer är berg där de högsta partierna är osvallade och skogsklädda medan områdena nedanför är kraftigt svallade med gles vegetation. Det kallas kalottberg. I sluttningar kan man på vissa ställen se så kallade strandvallar. Det är vallar som byggts upp av vågorna, och kan visa på ett kortare stillestånd i havsytans nivå, eller av is som skjutits upp på den dåvarande stranden.