|
Västerås
Skansberget
Västerås
I en vik vid
norra Mälarens strand mynnar vattendraget Svartån. Runt det här området
har människor varit bosatta sedan lång tid tillbaka. Man vet att det fanns
bebyggelse här redan för 900 år sedan, men troligtvis även långt tidigare.
Platsens fördelaktiga läge vid Mälaren gjorde att området redan under
Vikingatiden var ett viktigt handelscentrum. Det blev till och med så
betydande att platsen fick namnet Westraarus. Arus kommer från fornsvenskans ”aros”
som betyder åmynning och beteckningen westra kom till för att skilja platsen
från Svearikets absoluta centralpunkt Östra Aros, nuvarande Uppsala.
Bebyggelsen fick stadsprivilegium omkring år 1280 och idag heter staden
vid Svartåns mynning Västerås. Härifrån har man sedan 1200-talet skeppat
ut järn- och kopparprodukter från Bergslagen. Under 1500- och 1600-talets
uppsving av järn- och kopparexporten blev Västerås Mälarens ledande stad
efter Stockholm. Än idag har staden en av Sveriges viktigaste insjöhamnar.
1623 gav
Gustav II Adolf i uppdrag åt biskop Johannes Rudbeckius att organisera
verksamheten runt grundandet av Sveriges första gymnasium i Västerås.
Rudbeckius finns avbildad i form av en staty av Carl Milles. Statyn är
placerad utanför Västerås domkyrka.
På 1700-talet förstördes stora
delar av den gamla bebyggelsen av en svår brand. Därför ger stadsbilden
idag ett modernt intryck. Norr om domkyrkan ligger kyrkbacken, en av de få
platser i Västerås där gamla trähus fortfarande står kvar. Här finns ett
oregelbundet gatunät av senmedeltida karaktär.
Idag är Västerås en modern
industristad med mångskiftande verkstadsindustri. Ett
av de företag som uppstod i Västerås under industrialismen på 1800-talet
var ASEA, idag ABB, som dominerar näringslivet.
Upp
Skansberget
Det finns många platser i Sverige med
namnet Skansberget. En "skans" är en gammal försvarsanläggning byggd i trä
eller sten.
I Sverige finns drygt tusen fornborgar (femtio
i
Västmanland). En av dessa ligger på Skansberget, 48 möh, mellan
Hallstahammar och Västerås. Borgarna byggdes oftast på höjder i närheten
av gamla transportleder eller sjösystem. Då borgen på Skansberget hade sin
storhetstid täcktes terrängens lägre delar av
Mälarens vatten. Fram till idag har landhöjningen medfört att dessa delar
torrlagts och nu utgörs av åkermark.
Att bygga borgen på en höjd, gärna med
branta sidor runt omkring, gjorde att den blev lättare att försvara. Borgen
på Skansberget har förstärkts med stenmurar mot de mindre branta
sluttningarna.
Upp |